torsdag 12 december 2013

I flera år har jag träffat mängder olika läkare, fått mängder av olika medicin och behandling mot min onda axel. De sprutar in kortison så fort de får tillfälle, för de vet på riktigt inte vad de ska göra. Sjukgymnastik, träning, akupunktur, värktabletter.. Vi står stilla.
Min axel har blivit aningen bättre på sista tiden. Eller inte bättre, men jag känner inte smärtan så ofta som innan och det beror säkert på att jag inte jobbar stilla längre. Men så kommer kyla och både axel och handled blir som vanligt - smärtsam. Jag tar inga värktabletter längre, jag valde concerta framför tradolan för jag känner att det är mer nödvändigt. (Hur man nu kan göra ett sådant val : ont som fan eller ett någorlunda mer fungerade huvud).

Idag var jag hos ortopeden. Det kom in en sköterska med sprutor. "Åh nej. Inte igen." Onödig smärta som inte hjälper. Så börjar doktorn slita armen i de mest omänskliga vinklar och plötsligt smäller det till och axeln är nån millimeter från att vara ur led. "Oj! Här blir det inga mer sprutor. Jag är 95% säker på vad felet är.." Mina leder är överrörliga, det har jag fått höra förut. Läkaren idag berättade däremot att ledbanden i axeln är så pass töjt att det håller inte ihop, musklerna i området får arbeta satan för att hålla ihop allt och smärtan är därmed fullt förståelig. Det är förmodligen samma "fel" på handleden. Det håller ihop för att det måste, men det kostar smärta. Steg 1 är intensiv sjukgymnastik. Han vill inte operera innan vi specialiserat sjukgymnastiken. Steg 2 är operation. Och det är det jag är inställd på. En operation kan funka, kanske inte. 30-50% får tillbaka problemet, men jag har varken tid eller pengar att hålla på såhär så rent desperat är jag såklart villig att prova.

Jag betalar DAGLIGEN för att vara sjuk, jag har inte mer. Det är inte mer synd om mig än nån annan, men eftersom det är kaka på kaka HELA tiden känner jag att jag har inte mer ork, tid, energi eller pengar till det här. Det kostar alla redan en förmögenhet att se till så att jag fungerar som jag ska i skola/humör/koncentration osv. Jag VET att jag funkar utan medicin med, men jag funkar inte så som jag FÖRTJÄNAR att funka och DÄRFÖR behöver jag min medicin.

Nu är jag trött. Har sovit en sväng och ska eventuellt göra det igen. Och invänta att psyk ska ringa så att jag kan få betala ÄNNU mer pengar på ÄNNU en medicin!
Jag är inte bitter. Jag är trött.

Inga kommentarer: