Du ser direkt när det är nåt, och jag ser direkt på dig. Att då kunna avsätta de 10 minutrarna (ibland betydligt mer) genom att prata, kramas, skratta och få allt att kännas bra igen. Det är så jävla mycket värt.
Jag är alltid mig själv, men när det gäller känslor är jag svår. Inte med Malin. Där kan jag vara svag, jag kan gräva ner mig för jag vet att jag tar mig upp.
Just i såna lägen känner jag : flytta aldrig ifrån mig. Vi delar vardagen utan att ha ett förhållande - jag trivs så.
Trodde aldrig jag skulle kunna bo med en annan människa igen, men so far har jag fel. Jävligt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar