"Okej : förut kunde jag inte hålla ett datum i huvudet utan min omgivning fick hjälpa mig att hålla koll. Nu har jag vetat i en månad att jag ska hit idag utan att ha det nedskrivet.
Jag kräver fortfarande lite sömn men det känns som att den sömnen jag får är hårdare än vanligt. Mitt arga går över fortare säger folk, det vet jag ingenting om.
Jag håller på att lära mig gitarr. Jag har alltid velat det men inte haft tålamod. Nu sitter jag i timmavis!
Jag har tagit upp pysslet igen, vilket jag faktiskt har saknat men återigen inte haft tålamod till.
Jag är bättre med maten. Mer regelbunden. Jag klarar en föreläsning utan att vilja hoppa ut genom fönstret.
Det är bara sånt smått jag kan komma på."
Läkaren tittar på mig. Länge. Och sen säger hon : "jag förstår att det kan kännas som en liten grej att kunna hålla ett datum i huvudet, men summerar jag alla små grejer så är det oerhörda framsteg! Tålamod, sömn, humör, mat, koncentration.. ser du att ALLA dessa bitar har blivit bättre?"
Ja, först när hon ritar upp det på ett papper ser jag det. Och det känns bra. Sa till och med till henne att ibland kan jag vara på vippen hela jag, men sen tar jag medicin och POFF! Så känns allt mer jämnt.
Jag vill nog aldrig sluta träffa min doktor. Hon är inte psykolog, hon är en vanlig doktor. Men så duktig och så rock'n'roll att det känns skönt att gå dit ibland. Vi pratar jämt musik och festival de sista minutrarna och det är alltid skönare att gå till nån man är förstådd av redan från början. Hon tycker om att ringa till mig för signalen när man väntar på att få komma fram är ACDC. ;)
idag ska jag till skolan. Jag har saknat skolan, fyra dagar har gått fort men man märker redan efter två att man saknar sin grupp :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar