Ibland när jag springer i motvind försöker jag bara tänka "stay metal". När jag kommer hem till Malin så får man gråta lite om man vill och sen kramas vi utan att hon har en aning om vad som rör sig i mitt huvud.
Jag analyserar. Och kommer fram till att det ÄR bra att jag är empatisk - det är ytterligare ett bevis på att jag har så mycket känslor i kroppen som jag känner. Ibland är det svårt att lägga allt på plats, men att känna att man känner.. Det är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar