känner mig nöjd. Och mamma är stolt.

Idag har vi haft en hel del "lära-känna-varann-uppgifter". Faktiskt roliga uppgifter!

Sen hade vi genomgång. Och jag satt som ett frågetecken, mina tankar var på helt andra ställen. Exempelvis på ett ställe där jag tänker "jag KAN inte koncentrera mig, det GÅR inte.. fixar jag detta?" Mister magister ville att man skulle informera om man behöver särskilt stöd eller har svårigheter. Jag struntade i det. På nästa lektion tog jag varenda liten centimeter av mig själv och ansträngde mig till det yttersta för att lyssna och förstå. Det var ett intressant ämne så det gick ganska bra.

Sen var det rast. Och jag insåg att jag inte är ensam om att vara ny, förvirrad och lite skrämd. Vilket kändes så himla skönt!!

Efter det har jag bara haft en asbra skoldag! Jag har börjat göra små saker i min vardag för att bryta mina egna rutiner ibland och jag överträffar mig själv! Hur det än är, och vad man än säger så ÄR de små sakerna (som för många andra är självklara) inte så självklara för MIG. många av mina klasskompisar har jag redan berättat min situation för, och de försöker verkligen förstå, de ställer frågor och är intresserade av hur jag fungerar och vilka knep jag tar till. Jag skulle aldrig skylla på ADHD i något sammanhang, men det förklarar många gånger varför jag gör/säger som jag gör.

Det var steg ett. Steg två var att faktiskt berätta för mister magister hur det ligger till, vilket är viktigt egentligen med tanke på att jag kommer bli tvungen att gå på mina medicin-kontroller osv. Jag sa också att jag VILL klara mig i största möjliga mån på samma villkor som de andra eleverna, men att det KAN hända att jag behöver fråga en gång extra ibland. Han tyckte det var bra att jag sa till och han sa att allt ordnar sig. Då kunde jag jobba vidare. Och det kändes bra. Så då fortsatte jag med mitt. Vi har blivit indelade i basgrupper där vi har första inlämningsuppgiften på söndag. Jag har bara goa människor i min grupp :)