BabyLoo

Mamma kom för att hämta min tvätt och tvätta den. Så söt. Jag gnällde att jag gjort av med pengar i onödan, typ jackan. Men jag är så kär i min jacka! Sen la jag till den klassiska, "men jag var TVUNGEN, tänk om jag dör imorgon!"
Mamma : leeeev älskling! Du är såå fin, jackan var såå fin och DU är så fin! Hade tyckt du var dum om du INTE köpt den! Lev.
Jag : ja. Jag tänker åka till Göteborg i helgen med, till tjejerna. De säger att jag behöver det.
Mamma : säger tjejerna det så är det antagligen så. Åk. Mamma älskar dig mest i världen!
Sen sprang hon ner i trapphuset och ropade : "du är så FIN!! mamma ÄLSKAR dig!"
Bye bye den lilla ångest jag hade liksom. Tack.
(Det här med att leva för dagen - undrar vem jag ärvde det ifrån?)

Två timmars promenad med kusin Martin med, skönt. Prata med en lika rubbad människa som jag själv (med antagligen samma diagnos om inte snäppet värre, haha), och motionera på samma gång. Win win.

Nu ett oljebad och lite musik. Musik som är min medicin i både vardagslivet, arbetslivet och tankarna. Utan musik hade jag bergis trillat av pinnen för länge sen. Bergis.

Åh. Min jacka är så fin. ;)