Åh. Ångesten gick från 100 till 70 på en sekund! Alla mina grejer är återfunna och jag LEVER. Fick mig en snabbiskaffe med fina kusin med, hon botade min själ lite.
Mamma är glad. Pappa läxade bara upp mig pyttelite, men avslutade det hela med att informera hur glad han är att allt gick vägen. Denna gången med. Baah!
Nu ska jag slänga mig i Jennies soffa en stund och vila ta mig fan, för sömn fick jag inte inatt.
Jag är glad nu :)
Tack som fan IGEN till alla som är så fina mot mig. Allra mest i detta fallet : Malin.
Och tack att du inte skäller, Jennie. Istället fick jag "jag är inte arg men jag blir ju OROLIG fattar du väl!"
Jag lever. :) putz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar