Som att inte tragedin i Norge vore nog.
Igår efter att vi haft taco-middag hos Bernbos fick jag ett SMS av min kusin att Amy Winehouse är död. Givetvis trodde jag inte på honom. Gick in på aftonbladet direkt och fick se att det var sant. Jag har haft en känsla av att hon kommer dö ung, men det är ändå så tragiskt. Jag vet att jag sa för ett år sen ungefär, att jag önskar att hon hinner släppa en skiva till innan hon dör. Det hann hon inte.
Det är så sorgligt alltihopa! Jag som alltid älskat henne, jag är ledsen! Jag vet att majoriteten säger att man får "skylla sej själv" när man tar droger osv. Men jag kan inte tänka så. Jag anser att man får gräva lite djupare, varför gick hon på droger?
Hon var så begåvad och så full av talang. Nu är hon död. Jag tycker det känns så tråkigt. Och sorgligt. Och hemskt. Och ledsamt. Det är liksom någons barn! Man måste tänka så också, även om nästan alla är överens om att knark är skit. Knark tar liv.
Denna videon är min favorit. Älskar det! Världens kyligaste tack-tal!
Och så några av alla godingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar