Axel-ont.

Min fina lillebror. :)

Jag har ju fortfarande som bekant väldigt ont i min axel stundvis. Eller stundvis.. Jag har det halva dagen ungefär, men jag lider bara av det stundvis.
Det ilar liksom fram mot nyckelbenet och så bak till skulderbladet. I alla fall.

En arbetskamrat startade min dag på jobbet med ett :
- God morgon! Hur är det med axeln idag?
- God morgon.. Jodå, än så länge känns det okej. Men lugn, det kommer om en stund.
- Säg till när du har ont! Jag har en sak till dej då.
- Okej? Vadå för nåt?
- Plåster. Säg till när det onda kommer.
- Plåster? Hmm, okej.

Jag har ont som sagt hela tiden, om man trycker på det. Men när jag suttit en stund på jobbet så brukar den här strålande smärtan komma, ibland efter tjugo minuter, ibland efter tre timmar. Väldigt olika. Idag klarade jag mej ända tills precis innan lunch vid 12. Då satte hon, den goa arbetskamraten, på ett plåster på min axel. Det luktade mint eller typ liniment i halva lokalen. Efter tio minuter började det brännas inuti axeln och efter tjugo minuter började det krypa i axeln.
Men efter en timme, ungefär.. Då kändes det bra. Faktiskt. Det här plåstret gör att blodcirkulationen på det onda stället kommer igång, och även om typ inget i världen får mej helt okej verkar det som, så hjälpte det lite. För stunden i alla fall. Jag tackar för det och kommer troligtvis inhandla detta i helgen, kan ju vara bra att ha ett sånt paket hemma! Bara till att ta en tablett och ett plåster, så känns det lite bättre.

"Eller kanske gå till doktorn?" Säger Susanne..