Puh, vilken runda! Martin läste bloggen och ville följa med ut och gå. Han har ju som bekant trillat ner för 13 trappsteg på Polenfärjan, så han haltar. Jag var skeptisk till att han skulle kunna powerwalka, men han tog det med en klackspark! Men! När jag och Johan vände oss om vid Pantarholmen ungefär så var Martin borta. Och vi vet inte vart vi tappade honom. ;)
Vi fortsatte och Johan släpade efter, han hade håll. ;) En timme och tjugo minuters effektiv promenad, det känns skitbra! Har tagit mej en kvällsdryck nu med, så nu kan jag snart sova gott. Efter DH då.
Var uppe och sa hej till lille Laban med. Fy, vad jag tok-älskar det barnet! Han svarade när jag ringde.
- Kakisch? Heeej, Kakisch! Kakisch komma?
- Ja, jag står utanför, be mamma öppna.
- Okej!
Sen gick jag upp och fick världens kram och världens puss och när jag sa att jag älskar honom så sa han :
- Nä, inte nu..
Efter en kvart ungefär kom han tillbaka och sa :
- Albin älskar dej.
Om du då visste hur mycket jag älskar dej, tok-unge! :) Jennie sa att det var lika bra att jag kelade ordentligt nu, för detta var sista kelet innan jul. Det gjorde mej inte glad. Inte alls. Vi får ta igen oss efter jul, helt enkelt.
Snart 400 inlägg, det spar vi tills imorgon! :) Säger god natt nu, nu ska jag mysa ner mej i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar