Har pratat med farmor nu, läget var bra och hon kände sej hyfsat pigg.. Hon avbröt mej mitt i en mening med att säga hur mycket hon älskar mej. Min fina farmor.. Om du då visste hur mycket jag älskar dej, och hur betydelsefull du är för mej! Det vet du, det känner du..
Hade jag kunnat lägga henne i en liten ask med bomull i, så hade jag gjort det. Då hade jag hela tiden kunnat ha henne med mej, och se till så att ingenting ont hade hänt henne.
Tanken på att farmor inte kommer kunna finnas vid min sida hela livet skrämmer mej, det gör mej livrädd för att vara ärlig. Hur ska jag nånsin, som alltid har varit så beroende av farmor, kunna klara mej utan henne?
Jag har ångest över att jag jobbar imorgon, det tynger i bröstet. Min farmor fyller år, och jag är väl i princip den enda som inte kan vara där. Det gör ont.. Jag lovade henne att jag ska ordna skjuts ut till henne någon dag, så att vi får ses. Behöver farmor, mer än nånting annat. ÄLSKAR DEJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar