Knäet gör ont som tusan! Jennie har smörjt in det idag, två gånger. Emellanåt gör det så ont att jag haltar lite grann, haha. Och emellanåt känns det knappt, det är typ bortdomnat. Hela grejen är så typiskt mej bara, det är väl det enda man kan säga om situationen.
Min älskling till syster Alexandra ringde innan. Vet inte vad det var idag, men det värmde lite extra när jag fick höra hennes röst idag. Jag beundrar, avgudar och tok-älskar dej, käraste storasyster! Utan dej i livet vet jag inte vad jag hade gjort, to be honest. Det är ju trots allt du som har skyddat mej hela livet, och det är du som har känt mej allra längt av alla människor jag känner.
Inget påhitt, men ibland när jag hamnar i lägen där jag inte vet riktigt hur jag ska handskas med saker och ting, och när jag inte riktigt vet hur jag ska bete mej, då tänker jag på hur du hade löst det, eller vad du hade gjort. Du är bland det dyraste jag har!
Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart,
och när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt allting kan briserna snart,
men du är oförstörd för mig.
Du är oförstörd för mig..
2 kommentarer:
Så fint!!
Och jag är också lite kär i honom, han är så perfekt!
Och angående det andra - jag säger icke ett ord. ICKE! ;)
Åh min älskade syster! Tack för de fina och varma orden! :) Älskar dig med, mest av allt!! Jag är ingenting utan dig... Var rädd om knät nu, jag kan knappt titta på bilden du skickade utan att klökas! Ha ha! Love you!!
Puss Ale
Skicka en kommentar