Marie!

Jag borde ha ett diplom för att jag sitter här trots mitt eländiga humör och min otroligt irriterande magvärk.
Men det kvittas ju med allt gnäll.. Man får stå ut, helt enkelt.
Snart är denna dagen arbetad klart, och det känns bra. Som fan, faktiskt.

Blev Mimmi-sjuk nu med..
Längtar så efter Marie.. Min bästis. Har många kompisar, men få man verkligen kan kalla för vänner. Marie är absolut en av de jag kallar en äkta vän. Dels så finns hon alltid där för mej, vilket man uppskattar som hennes vän. Men hon ställer även upp på alla andra, även på de som aldrig gör något för henne. Hon är så fin..
Det är precis som att hon känner av vissa dagar, när man som allra mest behöver ett värmande telefonsamtal eller ett SMS, så får man ett från henne. :)
Det gör mej varm i hjärtat att det har gått så bra för henne här i livet, hon bor i fin villa med sin goa sambo och med sin alldeles perfekta son. Ännu en perfekt bebis är på väg, och hon är långt ifrån ensam om att längta ihjäl sej tills h*n behagar kommat ut. :)
Ibland fattar jag inte att hon orkar med allt, men det gör hon. Och hon gör det perfekt!
Älskar dej, världens finaste vän. PUSS!

En kvart kvar.. Sen ska jag åka tååååg!