I nöd och lust.

Igår fick jag se J gifta sej.
J är en man som har funnits i mitt liv i 21 hela år, alltså så länge jag har levt. Detta är min pappas absolut närmsta vän, och har alltid varit.
Det kändes alldeles speciellt att se honom gifta sej, faktiskt.
Det blev en vigsel ute i en trädgård i solskenet, de var så fina och lyckliga. J`s kommentar när själva vigselakten var klar var :

"Nu har jag skaffat mej en fru. Det känns inte så dumt, det har jag alltid önskat mej."

Det är han i ett nötskal! Hela bröllopet var faktiskt helt underbart, brukar tycka sånt där är tråkigt överhuvudtaget, men detta var väldigt trevligt. Utan kyrka, utan präst - med massa goa människor och god mat, dryck etc. Är väldigt nöjd med dagen igår, och det tror jag att brudparet är också.

Guldskorna - succé för omgivningen, pain i mina fossingar. Ska säga en sak - det är värt varenda sekund av smärta!