onsdag 3 februari 2016

Det är sån skillnad att ta medicinen innan jag kliver upp om morgnarna. Det känns på något sätt som att det mesta blir lättare! Jag har haft en trött period nu, då har jag stängt av larmet redan kvällen innan. Jag har alltså valt bort medicinen, och det är bara dumt. Jag fattar det dock aldrig förrän jag börjar ta den igen ;) 

Nu lite allvar : Kollar Nyhetsmorgon, och de pratar om ätstörningar. Fy, så hemskt egentligen hur många flickor som drabbas av det. Förstå att det är ett samhällsproblem. Förstå att feminismen behövs, för jag är helt övertygad om att ätstörningar existerar tack vare alla sjuka ideal. Förstå att det är barn, ofta ganska unga barn, som insjuknar. Förstå att det är skapat av samhället. 

Dessutom anser jag att en ätstörning är en ätstörning så länge någonting med dina matvanor stör dig fysiskt eller psykiskt. Dvs, jag anser att betydligt fler har haft, eller har ätstörningar även att man inte kräks eller svälter sig. Så fort det blir en manisk störning att kontrollera sin mat i den grad att man tappar sin självbild - då har man en ätstörning. 

Inga kommentarer: