Jag tror (jag är ingen forskare, men jag tror) att man kan läsa sig till/träna sig till massa bra pedagogiska egenskaper. Men jag tror att det finns en liten del av "din" pedagogik som bara finns där. Har man det så vet man det. Det är som ett bollsinne, eller en mer matematiskt lagd hjärna. Du kan lära dig att sparka på en boll, och du kan lära dig matte. Men finessen i att skjuta bollen som Zlatan kan inte alla lära sig. Det bara finns där.
Den kursen vi läser nu är äntligen tillbaka till ämnet. Det handlar om pedagogik och relationer.. Bemötande och socialt samspel. Närhet och distans. Allt som jag gillar. Vi har redan läst en massa om sånt här förut, men jag får inte nog! Det är här jag känner att jag vet att jag valt rätt utbildning. Det är här jag (nästan) med säkerhet kan säga att alla inte har en pedagogisk ådra.
Jag är långt ifrån pedagogisk alla gånger, och det är alltid enklare att prata pedagogik utanför praktiken. Men ådran, den vet jag att jag har. Det handlar mycket om (enligt mig då) psykologi, och HUR man säger eller gör saker. Jag har märkt både i praktiken och utanför att det finns många som strävar efter att uppfinna en mall som får verksamheten att flyta på. "För alla". Men den världen finns inte, och jag hade aldrig kunnat önska en färdig mall heller. Jag älskar att utmanas i mitt yrke. Att jag måste agera utifrån en känsla på ett jävligt snabbt avvägande ibland. Att jag måste reflektera över mitt agerande. Att jag måste agera annorlunda utifrån varje barn, trots att varje barn ska ges samma förutsättningar.
Jag hade aldrig valt detta yrket om det vore så enkelt. Jag är både spänd och ivrig att få komma ut på riktigt och få använda alla mina tankar och potentiella lösningar i praktiken. Jag ser min största uppgift i att skapa en verksamhet för barn där de utvecklas både socialt och kunskapsmässigt. Där varje unge ska känna sig speciell, för att varje unge ÄR speciell. Hur jag gör det är upp till mig att lista ut. Att det inte finns en mall som förklarar hur jag ska gå tillväga gör att jag känner att jag valt världens mest spännande yrke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar