Tatueringen känns bra, om inte bättre idag. Jag är så himla nöjd! Det är så mycket på min kropp som inte är genomtänkt, men som jag ändå trivs med, men den här är annorlunda. Den här betyder någonting, och det är någonting jättestort. More than life itself har alltid varit min och Alexandras låt, och genom alla år har vi använt den mot varandra. Ingen låt beskriver nämligen någonting så bra till varandra som den. Vi har massor med låtar ihop, men denna har alltid varit speciell. En gång när vi båda bodde hemma så var hon ledsen och lyssnade på den på sitt rum, varpå jag satte mig utanför hennes dörr och grät jag med, fast det visste hon inte om. När hon bodde i Växjö och saknaden blev för stor så lyssnade vi på den tillsammans, och saknade varandra tillsammans. Systerskap är vackert. Hon är trots allt den människan i livet som jag lärde känna först av alla, och som blev min allra första trygghet.
Jag vet om att jag har fler syskon, och jag har även plats för deras namn om jag någon gång skulle vilja det. Här var det självklart att skriva med hennes namn eftersom låten har en så fin betydelse för oss. Det innebär såklart inte att mina småsyskon är mindre älskade. Men Alexandra är den jag har älskat längst och den kärleken förtjänar heder. På ett lår, exempelvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar