BabyLoo

Jag ÄR ingen skogsmulle! Men detta ingår i kursen. Idag däremot.. Idag trodde jag att min sista stund i livet var kommen. Som jag har frusit. Och skakat. Och gnällt. För att jag har frusit. Men jag har överlevt! Jag ger mig dock fan på att jag hade vart först ut att dö om det hade handlat om överlevnad. ;) 

När man tänker efter ändå, så har vi en rätt fantastisk klass. Det vet jag ju sedan innan, men såhär kan det gå till hos oss. 

1: jag blev kränkt och tjurig (lägg på köldskada och en kissnödig tjej) över att panda tetades med mig och sa att jag inte ser skillnad på 1cm och 10cm. Vi tjafsar alltid om längd, bland annat. Så jag vägrade såga ut en träbit från en stock. Då kom en av ledarna, och frågade varför jag inte ville prova. "Därför att hon säger att jag inte vet hur mycket 1cm är.." Ledaren tyckte visst jag skulle prova! "Så säger man inte! Jag tror du kan! ska du inte prova?" Okej då. Jag sågade ut en alldeles perfekt liten bit. ;) tjurskallen. 

2: den andra ledaren fick be Agnes sluta gnida sin planta emot kinden. Ja, det är sant. "Du får gärna behålla plantan, men just i den här övningen får jag be att du lägger plantan på marken så länge.." 

3: vi gick tipsrunda och skulle svara på vad för träd vi såg. Nicole utbrister "och vad är det här för en motherfucker?" Och pekar på en tall. 

4: en klasskamrat tappades bort, men återfanns lagom tills vi skulle gå hem. 

Jag har hatat denna dagen, men fy fan - jag hade hellre vart i skogen då och då i resten av mitt liv, om jag fick vara det med dom. Eller okej, kanske inte i resten av mitt liv, men.. De är fantastiska. Jag saknar dom redan när jag tänker på att det inte dröjer länge tills vi tar examen. 

Här är min perfekta lilla träbit! 1cm tjock.