Jag vaknade upp alldeles för sent igår, skyndade mig in till stan för att samlas med de andra volontärerna. Genomgång osv.
Väl nere vid hamnen (som ju var samlingsplats) började folket bli allt fler. Och fler. Detta trodde jag aldrig! Säkert 2000 personer stod där, redo att marschera, sjunga, skratta, dansa.. Paraden var helt fantastisk! Tusentals flaggor som viftade, människor gick ut på sina balkonger för att applådera och hissa flaggan. Paraden avslutades på torget med ännu fler människor, som alla sjöng med till DJ:ns musik. Så häftigt!
Tyvärr jämför ju jag med allt jag har upplevt i Pride-sammanhang tidigare, dvs Stockholm. Och det är fel. När paraden var över så KUNDE jag inte längre jämföra, för det här var nåt alldeles eget. Underbart fint, med underbara människor.
Om jag kände någon stolthet?
I hela kroppen.
Mamma (som tyvärr inte kunde delta) sa idag "jag såg bilderna. Fy fan vad vackert! Och det ÄR nödvändigt att det anordnas sånt här, för vi är fortfarande inte i närheten av jämlikhet. Du, min kärlek, du gör mig stolt. Och nästa år.. Nästa år ska jag vara där. Med dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar