BabyLoo

Kände mig som kom och hjälp mig å dö imorse. Kaffe. Macka. Medicin. Medicin = lugn 30 minuter senare. Helt sjukt. Trodde aldrig att jag skulle erkänna så pass hur bra den funkar! Jag märker knappt av när effekten går in och inte heller när den går ur (ibland blir jag monster-trött när den lämnar kroppen och då känns det), men just att allt stabiliseras. Det märker inte jag förrens när jag tänker efter. Vi med bokstav får ju inte den kicken som en "normal" människa hade fått av samma dos, så det är svårt att känna när den börjar verka. Men tänker man kan man klura ut det, och tänker gör jag ju en del.

Man kan se det som ett rep som det är knutar på. Jag, eller mitt humör, är repet - knutarna är det arga och lättretliga. Medicinen trasslar upp knutarna. Oftast inte alla, den kan ju inte göra allt. Men om det var 40 knutar från början så är det bara 12 kvar när medicinen gjort sitt. Och jag tror alla fattar hur skönt det är för mig. Det går åt alldeles för mycket energi till att vara arg.

Rent spontant känner jag : aldrig nånsin i mitt liv att jag vill vara utan 54:an (morgondosen). "Lilldosen", som jag kallar 18mg, den skulle jag kunna leva utan. Men 54:an gör att jag får känna mig så som jag förtjänar.
Idag för ett år sen frågade jag chans på min bästis, som även är min chef. Hon sa ja. Hon skelar. Hon är bäst.