Mamma bekräftar mig och mina egenskaper. Talar om att hon är stolt och glad att jag är som jag är, även om det kräver att man ibland måste ge mer än vad man tar. Och det gör jag. Och det är mamma stolt över. Jag ser det inte alltid så. Jag ser det som en självklarhet att jag är som jag är, jag vet inte hur jag skulle kunna vara annorlunda. Och jag själv tycker att jag får mer än vad jag tar. Win Win, skulle jag vilja säga.
Ibland känns det bara bra att höra det, att det jag gör och hur jag tänker faktiskt är det som gör mig till den jag är. Det är mycket i mig som jag själv tycker är bra egenskaper, men när det är en egenskap som snabbt kan vändas till nånting negativt så är det fint att höra från den som känner mig bäst att det är så här jag är och det ska jag fortsätta vara.
Mamma. Du är fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar