Till en början kommer jag enbart ta hjälp i form av att någon i klassen för mina anteckningar så att jag kan fokusera på att enbart lyssna vid föreläsningar och så. Jag kommer även ta hjälp utav ljudböcker i den mån jag känner att jag har svårt för de "riktiga" böckerna. Men jag ska prova att läsa själv med, jag vet att jag kan om jag är koncentrerad!
Han hade en rad andra sätt man kan lösa det mesta på men jag vill börja här för jag vill prova själv. "Kan själv" har det hetat ända sen jag var liten och så är det fortfarande.
Om jag däremot känner att det blir motigt har jag valmöjligheter. Och det känns bra!
Har ganska skärpta och duktiga människor i min grupp och vi tar stor hjälp av varandra.
Vet inte om det är lättnad som gör att jag (alltid i såna här sammanhang) känner mig på väg att börja gråta. Så är det på psyk med. Antagligen är det en annan typ av förståelse och kunskap än vad det är när jag pratar med kompisar om det. :) har vart ganska öppen till mina gruppkompisar och de är förstående och snälla. Jag känner att det är så lätt att prata med folk om det både privat och i skolan - men så fort det är någon som KAN sådana människor utan och innan, som typ scannar av en.. då känns det som att tårarna är på väg. Fast jag släpper såklart inte ut dom, hur skulle det se ut. :)
Nu ska jag hem från Kalmar. Hem och hoppa i pyjamasbyxor och vara sjuk ifred. Eller ja, först ska jennie och familjen Ringborg besöka mig men SEN. Sen ska jag vara sjuk ifred tills min kära sambo slutar jobbet ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar