Spet-doktorn sa att en speta tar sig ut på egen hand och att man ska tvätta noga. Är det en glasbit kommer det märkas och då tar vi ut den. TVÅ sköterskor sprang fram till min popcorn-fot och fnissade och sa att mitt popcorn var gulligt. Tja, gulligt och gulligt - det är popcorn.
Gick in till Albin på hans rum innan, och jag var lite tjurig/ledsen. Direkt pausar han sitt TV-spel och säger "hej.. vad har hänt?" Tänk att min 6-åring är den bästa medicinen i världen. Även att jag kände att jag skulle kunnat bryta ihop i det ögonblicket ljög jag och sa att doktorn inte fick ut spetan, that's it. Han är så fin, förstående och varm den gossen. Han är något alldeles speciellt och ibland när jag har en down så är det HAN som får upp mig! Hans mamma hjälper ofta till, såklart.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar