Tänk att något så litet kan kännas så skönt!
Idag har mamma haft telefonmöte med min doktor om axeln och handen och med lite påtryckningar och ett bitskt humör kommer jag ÄNTLIGEN få träffa en ortoped. Äntligen kanske det händer något! Det var nämligen jättefina provsvar, ingen reumatism eller liknande.
Uppe på det. Kollade mitt postfack först nu, glömmer alltid det när jag kommer hem och ibland skiter jag bara i det. Nu hade jag fått en kallelse. Till min kommande utredning! Fatta att det känns som att en sten fallit från mitt hjärta! Jag känner äntligen att det HÄNDER nånting - det rör sig framåt, kamrater! Jag känner mig ofta oförstådd även att jag har turen att ha många förstående människor i mitt liv.
gode tid. Jag vet att resan på båda dessa punkter kan ta låååång tid. Men nu är det i alla fall IGÅNG! Och det känns bra. Jag är inte bortglömd - jag ska äntligen bli utredd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar