Igår gav jag min fina tjej Emma förlåt-att-jag-slarvade-bort-din-rock-of-ages-film. "Så jävla metal" heter filmen och är en 2-discad 3 timmar lång dokumentär om svensk hårdrock/metal. Visste att hon skulle gilla den och jag visste att hon skulle låna mig den direkt vilket hon också gjorde. Burrade upp mig i soffan och började kolla lite ikväll. Det slår mig gång på gång när jag hör ett riktigt jävla bra band eller en riktigt jävla bra låt vad musik verkligen gör för människor, för MIG. musik har en asgrym effekt på mig och jag KAN bli fullkomligt galen när jag hör en bra låt eller när jag hör eller upplever publikjubel. Jag inser också hur många stora hårdrocksband Sverige ska vara stolta över! Jag inser hur lilla lilla Sverige i jämförelse med många stora ekonomiskt rika länder har gjort sig stora inom hårdrock! Sverige har mycket att vara stolta över. Jag älskade europe när jag var liten men med tiden blev de passe och man hittade hårdare band och musik som var lite tyngre och bättre. Efter att ha sett denna filmen fattar jag hur stora de verkligen var och då känner jag att det ska bli ett sant nöje att se dom på sweden rock i sommar! En kille som blev intervjuad i filmen sa att hans teori är att Sverige är så jävla tråkigt att ungdomar har liksom tre alternativ : spela fotboll, lära sig spela ett instrument eller att bli kriminell ;) samma kille sa också att hårdrocken skulle överleva en atombomb. DEN teorin tror JAG på! musik för mig är lika viktigt (om inte viktigare) än mat, luft och sömn. Jag måste ha det. I höga doser. Varje dag. Och så säger de att Nirvana satte spiken i kistan. Till det svarar jag ja fast nej. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar