Imorgon blir jag kidnappad.

Imorgon blir jag kidnappad av Susanne. Jag har ingen aning om vad som ska hända, vart jag ska åka eller vad jag ska göra, men jag vet att jag blir tagen imorgon efter jobbet. Hon har hotat med att tjuva mig innan när hon märker att jag inte klarar av att växla ner tempot själv. Först tackade jag nej. Jag har faktiskt tvättstugan imorgon. Fast egentligen tackade jag nej för att jag blir frustrerad, irriterad och arg att folk planerar saker OM mig bakom ryggen på mig. Då har jag liksom ingen kontroll över läget själv, och det hatar jag. Men efter lite tanke tackade jag ja trots att jag inte har en aning om vad det är jag tackar ja till. Jag inser ju att det är någonting som hon gör för MIN skull och då tänker jag att alla borde ha vänner som är så fina och uppmärksamma som Susanne. Så. Imorgon har jag inte en aning om nånting men troligtvis ligger det en liten tanke eller två bakom det hela. Tack. Eller nåt. :)