Det är skönt att Sus är tillbaka, hon ser rakt igenom mig och min hjärna.
Fick mig en halvtimmes ren lycka idag på lunchen : min systerson satt i lunchrummet. Tog honom, pussade honom, kelade honom och talade om för honom hur fin han är och hur mycket jag älskar honom! För det gör jag verkligen, han är min skatt! Jag älskar när han tar sina små armar och kramas tillbaka, jag älskar när han skrattar och "pratar". Mosters älskling.. vad var livet innan du kom?
Ska träna ikväll med fast ett betydligt mer avancerat pass med betydligt mer styrka. Det är terapi - när jag tränar tänker jag inte alls, sån har jag alltid vart. Just av den anledningen mår man bra av träning, i alla former. Och just av den anledningen kan jag inte fatta varför man slappar efter och gör långa uppehåll. Det är nyttigt, det är skönt, det är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar