Sätter mig på bussen, tar fram gamla dängor från mina tonår, typ The Sounds, och får en sådär härlig nostalgisk känsla. Det räckte en bit men inte hela vägen. Var fortfarande förbannad när jag kom fram.
Det jag vill komma till är hur tåliga och fina människor jag har runt omkring mig. Emma sa inte mycket mer än frågade om jag ville kramas. Jag sa NEJ. ångrade mig efter en stund och tog den där kramen.
Det är fler som ska ha kramar idag, som tack för förståelse. Ni är så fina mot mig när det enda jag egentligen förtjänar är stryk. Jag hade inte själv haft det tålamodet ni har. Ni är bäst. Popcorn, fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar