som varandras psykologer..

När man vill prata av sig utan att blotta sig för hela världen.. Då sätter man sig med Ase i soffan, burrar ner sig och pratar tills man nästan snor in sig och snubblar på orden, skrattar lite, lyssnar på vad hon har att säga och hur hon tänker om saker och ting, fortsätter babbla på och pausa för en tanke, åsikt eller ett asgarv till. Vad fint att vi har varandra. som varandras psykologer, fast vänskapligt dessutom. Det är fint när man kan ana hur den andra kommer att resonera, tänka och tycka om vissa saker - som att man ställer vissa frågor som man vet svaret på, när det är just det svaret man är ute efter.. Gör aldrig slut med mig, Ase! <3 br="br">