Gah.

Fick ett samtal nu av en väldigt nära vän, en vän som gör att det finns saker som tynger mig som jag tänker på mycket. samtidigt sa en annan fin vän till mig igår att jag verkligen finns till för mina vänner oavsett tid på dygnet, oavsett vad det gäller - men jag tar också på mig en del av problemen och känner skuld och ångest för skit som inte är mitt. Det stämmer exakt på mig, på pricken! Jag MÅSTE lära mig att inte ta åt mig av andras problem, men i detta fallet är det allt utom lätt. jag ska försöka lyssna på rådet jag fick igår, att lyssna är jag bra på och att finnas till, det ska jag fortsätta med. Men att sedan försöka lämna det som inte är mitt. Annars tappar jag mig själv på vägen till slut, och vem ska plocka upp mig då? Tur jag har fina vänner runt omkring som precis sätter fingrer på hur jag ska bete mig och hur jag ska tänka. Popcorn!