Tiden går fort!

Vad fort tiden går.. Känns som att det var igår världen berikades med lille Alfred.

Jag trodde att jag skulle dö av nervositet den natten, på riktigt. Som jag stirrade omkring.. Mina tjejer hade precis lämnat mig efter en myskväll med film och godis, klockan var mitt i natten. Jennie ringer och ber mig komma bort för hon "tror" att det är en bebis på väg ut. Min viktigaste fråga var : "Hinner jag borsta tänderna?" Jag var både chockad, nervös och förväntansfull!
Väl hemma hos Jennie höll jag dom kvar hemma ett bra tag, för mitt tjattrande tog aldrig slut. Efter en stund såg jag på hennes plågade ansikte att hon var tvungen att lämna mig. Jag kunde inte somna. Jag låg och vände mig med Albin jämte, kollade på telefonen om det hänt nåt nytt som jag kanske hade missat, vände mig lite till, gick upp, gick och la mig.. Det tog inte så värst lång tid ändå förrens Mårten hörde av sig med det glada beskedet att allt var klart och att det var en fin liten kille!

Nu är han redan fem månader.. Typ.

Inte långt efter att Alfred kom fick vi det glada beskedet att världen skulle berikas med ännu en stjärna! Milli! Min systerdotter, Alexandras och Hampes bebis. Hon har dock inte kommit än, men ändå hunnit glädja så många alla redan!
Det känns så roligt att bli moster!