Och så kom ögonblicket jag fasat för i flera månader.. En situation jag har försökt att undvika. Jag visste att det inte skulle gå att undvika det i en evighet, staden vi bor i är liten Jag har gått och tänkt på hur jag skulle reagera, men jag reagerade inte alls på det sättet jag trodde jag skulle göra Det är jag glad för! jag har så mycket känslor i kroppen och de senaste månaderna har vart jobbiga, jag har haft svårt att veta vart jag ska placera ilskan, att jag är ledsen, är det ens någon mening att vara ledsen? Det känns som att en del av de tankarna föll naturligt på plats. innerst inne kände jag att det var skönt att se henne. Och det visste jag att jag skulle känna när det väl gäller. Nog om det! KHK köttade, Bates köttade och stämningen var helt underbar! Till och med mamma var engagerad, hon stod och skrek "böööööögjävel" till en av motståndarna! ;) ni ser på bilden hur fin hon är min mamma? Jag älskar dig, mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar