Sista ordet är sagt på ett tag.

Min fina lilla älskling! Bilden har som vanligt ingenting med texten att göra.

Jag känner verkligen att sista ordet är sagt på ett tag nu. Verkligen. Och detta säger jag trots att jag inte ens fått chansen att säga mina ord. Det kanske är lika bra, eftersom det jag har i tankarna är irritation och ilska. Alla vet hur jag uttrycker mej i ord när jag är arg. Eller besviken. Eller ledsen.
Jag känner att det finns så himla mycket jag skulle vilja säga, men jag har blivit tillsagd att låta bli. Låta det vara. Jag som har så svårt för sånt.
Jag hoppades och trodde att saker och ting hade förändrats till det bättre. Jag trodde verkligen det! Jag har dessvärre alltid haft alldeles för mycket hopp om det här, tydligen helt i onödan.

Jag vill säga så mycket, men jag ska inte. Det som är synd är att om jag inte får ut det jag tänker/känner så kommer det till slut att gå ut över någon oskyldig stackare, exempelvis Tobbe. Men jag ska försöka att inte ta ut det över honom. Han är för fin för det.

Over.