De senaste två veckorna har jag stundvis känt känslor jag inte vet om dom är normala eller inte, jag kan bli arg på en millisekund som sen kan direkt gå över. Ibland finns det ingen bra anledning att bli arg, jag bara blir det. Allt går upp och ner hela tiden, och när jag sa det till pappa så sa han att jag är normal. :) Han är likadan, tack Gud för det!
Mestadels tycker jag att allt flyter på ändå, med undantag för ett par små stunder då och då. Men annars, bortsett från det.. Då flyter det på.
Pappa - jag älskar dej, din fina sambo och din fantastiska lille pojke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar