Nu har pappa och jag varit och hälsat på min lilla farmor på sjukhuset. Hon beställde en apelsin och två äpplen, så vi sprang ner i kiosken och handlade lite åt henne.
Pappa hälsade ju på igår med, och han sa att hon var betydligt piggare idag än igår, och hade lite lite mer energi. Hon skrattade lite då och då.
Men man ser att hon är trött.. Hon är ju gammal nu, hon både hör dåligt och är glömsk. Väldigt glömsk..
Men idag var hon som sagt lite piggare, smällde mej i baken, fnittrade och sa att jag är så snygg. ;) Som hon brukar göra. Så det känns lite bra i alla fall, även att jag alltid far jävligt illa av att se henne bli sämre. Man får försöka se det ljusa i det hela - även att hon är sämre än för ett år sedan så är hon piggare än igår!
Jag försöker att inte ta åt mej av hennes glömska, jag försöker att slå bort allt som man själv kan må dåligt av. Bara för att man själv kan gå omkring och vara orolig, och må dåligt hur länge som helst! Det är bättre att man försöker finnas så mycket som möjligt för henne allihop, och inte visa henne att det gör ont för oss också. Det hjälper inte henne att se oss ledsna.
I början var jag ledsen oftare, men nu försöker jag bara finnas för henne istället, i den mån jag kan.
Hur som helst är min lilla farmor bland det viktigaste i mitt liv, har alltid varit och kommer alltid att vara! Fina, fina farmor - jag älskar dej till månen och tillbaks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar