Det var det, det!

Fick åka buss till pappa igår. När jag hoppat av hade jag så ont i huvudet att allt snurrade runt, och jag undrade hur jag nånsin skulle ta mej från busshållsplatsen till pappas.
Jag kom fram och la mej på soffan direkt.
Charlie var så gosig, han satt och kelade hela kvällen. Pappa gick till affären och köpte alvedon till mej, och det tog bort det värsta i alla fall.

Jag fick för mej att gå hem sen, på kvällen.
Konstigt att man ska behöva vara så rädd. Ingen tvingade mej att gå, jag kunde tagit bussen. Men jag kände för att gå.
Jag är rädd för mörker, och jag är rädd för människor. Jag är så väldigt dömande, så när jag går ute när det är mörkt så har jag de värsta tankarna om alla som går förbi, alla som jag ser.
Man ska inte behöva vara så rädd..