Big Alex.

Det blir ta mej fan tacos och Ullared ikväll! :)
Jag längtar tills Alexandra kommer.. Trots att hon var här dubbelt så många dagar än vanligt förra veckan så saknar jag henne. Och trots att jag träffade henne för typ två timmar sen, så saknar jag henne.
Tänk att när hon började jobba på C4 igen, och skulle pendla till och från Växjö med mellanlandning hos mej, så sa ALLA att det aldrig skulle gå! Vi skulle bråka, slåss, vara elaka mot varandra, och inte stå ut med varandra.
Hur kommer det sej då att jag numera älskar måndagkvällar, som jag tidigare hatat? Jag hatar allt som heter måndagar, men numera går måndagen lite fortare! Jag älskar när hon kommer och myser upp sej i soffan med mej. Och jag älskar när hon kryper ner i sängen med mej, pratar skit, fnittrar lite, pillar mej i håret och är sådär fin som bara vi två kan vara. :)
Och hur kommer det sej då att vi fortfarande lever, båda två? Om vi nu skulle klösa ögonen ur varandra?
Nog för att vi är två tjabbiga bitches ibland mot varandra, det är vi! Men sällan när det bara är hon och jag. Då har vi ingen anledning att bråka. Då har vi bara anledning att visa varandra hur mycket vi älskar varandra och hur fina vi kan vara.

Det här med att folk säger en sak och så blir det omvänd effekt. Ju mer folk säger att vi ska bråka, desto mer bestämd blir jag att inte bråka.
Så enkelt är det.
Alla, verkligen ALLA, sa till mej när jag skulle flytta hemifrån, att jag aldrig skulle klara det för jag är så slösig med mina pengar, och att jag inte har nån koll på "det riktiga livet"..
Nej, men det är just därför man flyttar hemifrån - för att lära sej det!
Och se på fan - här har vi en som har bott hemifrån sen hon var 18 och hon har ALDRIG bett nån om pengar, hon har aldrig bett nån om NÅT. Ju mer folk säger att jag ska misslyckas, desto mer mån är jag om att lyckas.
Och ja, vissa månader prioriterar jag att shoppa kläder framför annat som anses viktigt, men det skadar ingen annan! Det skadar inte ens mej själv, anser jag.
För jag är 22 år. Jag har fast jobb, jag har egen lägenhet, jag har inga skulder, jag har inga krediter, jag har mat på bordet och tak över huvudet. Då får jag shoppa om jag vill. Hur mycket jag vill. För jag betalar alltid räkningar innan jag handlar annat!
Nu var det inte det jag skulle skriva om, men det blev så i alla fall. :) Man skenar lätt iväg..

Det jag skulle säga var :
Alexandra - jag älskar dej, men det anar jag att du redan vet..
;)