Jag har tvångstankar, och det har jag haft så länge jag kan minnas. (Om det nu räknas som tvångstankar vet jag ju inte, men jag ser det så.) Haha! :)
Varje morgon, när jag går hemifrån.. Så tittar jag ut i köket så att sladden till kaffebryggaren är utdragen. Bra.
Sen springer jag in, med skorna på, och tittar så att sladden till plattången är utdragen. Bra.
Sen tar jag på mej jackan, tar min väska.
Och så gör jag samma procedur igen, springer in i köket - tittar till kaffebryggaren. Sen tittar jag till plattången. Igen.
Sen!
När jag har stängt dörren, så kollar jag sju gånger (typ) om dörren verkligen är låst.
När jag har kommit halvvägs ner till tåget kommer mina hemska tankar. "Stängde jag av kaffebryggaren?"
"Ligger plattången på?"
"Låste jag dörren ordentligt?"
Jag vet ju att allt är klart, men jag blir inte av med dom tankarna, de kan förfölja mej en hel dag, trots att jag vet att jag har stängt av allt, släckt alla lampor och låst dörren.
Det är samma visa varje kväll innan jag går och lägger mej. Kontrollerar alltid att ytterdörren är låst, minst 70 gånger. (Okej, inte 70 gånger..)
Vem kan jag ha ärvt detta ifrån, tro? Papi? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar