Förlåt om jag är okänslig.
På BLT.se står det om att Arvid, 83 känner sej lurad av en säljare från TRE, som gav honom en mobiltelefon på stan.
Sen när började folk dela ut mobiltelefoner hej vilt? Arvid trodde att han fick den. Han skrev på ett papper. Men han förstod inte att han tecknade ett abonemang.
Då skriver man ju inte på ett papper, eller?
Jag har fått lära mej att man alltid ska läsa igenom hela pappret innan man skriver på nånting.
Okej att Arvid är gammal, och okej att man kanske som säljare inte behöver gå fram till en 83-åring och pracka på en mobiltelefon - men det ligger väl lika mycket i kunden som tar emot telefonen, sätter sin namnteckning på pappret och går därifrån?
Kommentarerna på BLT är olika. En del tycker synd om Arvid, som inte förstod att han inte fick telefonen, att han är tvungen att betala för den.
Och en del tycker som jag - att man inte skriver på ett papper om man inte vet vad det är man skriver på. Svårare än så är det ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar