På aftonbladet stod det idag om en liten fyraårig pojke med magont, som hade blivit hemskickad ett flertal gånger med lavemang.
"Ingen fara."
Hur kan det inte vara någon fara när pojken idag inte finns mer? Inte för att jag är nån jävla doktor, men hur kan man "missa" en 9cm stor tumör? Hur kan man välja att inte lyssna på pojkens föräldrar, som säger att allt inte står rätt till med deras son?
Jag kan förstå (egentligen inte) men jag kan köpa att de kanske missade tumören på första läkarbesöket. Men när pojken inte blir bättre, och han blir skickad fram och tillbaka, röntgen hit och dit, utan resultat, så måste man väl göra en mer noggrann kontroll på vart felet ligger?
När det dessutom (enligt mamman) är en glad pojke som sällan gnäller, bör man väl lyssna på det?
Idag finns inte pojken mer.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5524178.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar