Ingen av oss är särskilt på topp. Varken Alexandra eller jag, alltså.
Vi lägger oss, och hoppas att vi har frisknat till lite tills imorgon!
Nu sitter Tobias på ett plan till Cypern.
Och jag kunde inte vara mer saknig än vad jag är nu! Jag har nog aldrig i mitt liv haft sån separationsångest som nu.
Jag blir typ lite tårögd när jag tänker på honom, vilket är rätt ofta.
Och det är inte likt mej, inte på långa vägar..
Jag vet ju att han kommer hem igen, och att det är rätt snart när man tänker efter. Men det känns som en evighet, och jag hade kunnat göra precis vad som helst bara för att få krama honom nu!
Men istället ska jag sluta vara ego, och hoppas att han får en fin semester. För det är han värd, min fina..
Jag älskar dej.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar