I used to want you. Now I don´t wan´t to.

Hallå hejsan!
Ale här, Agges abso-fucking-lutely fabulösa syster! :)
Jag har fått lov att gäst-blogga här idag, och som ni ser nedan är Agge lite bekymrad över vad jag ska framföra för något. Om sanningen ska fram så ville jag skriva här för att få ut en del grejer. Jag mår nämligen dåligt.

Jag har mått dåligt senaste veckan av 2 olika anledningar.

Anledning 1 vill jag egentligen inte skriva om, för jag har redan blivit lite dumförklarad och folk tycker att jag är "söt" (vilket jag i och för sig är) som oroar mig, men enligt mig är det en väldigt viktig sak.
Så här är det:
Inne på www.tv4.se/kallafakta kan man se klippet som visades i tv i söndags. För mig är det helt obegripligt att folk inte inser allvaret i det hela, för det ÄR allvarligt!
Små fula varelser, även kallade råttor, är på väg att ta över vårt land! Det är till och med så illa att Anticimex har fått kalla till krismöten, 2 gånger i år! Och hittills har det bara gått 2 månader på detta året, så det måste vara krisigt! Det som oroar mig är att de tydligen finns i min lägenhet, i din lägenhet, överallt, inom 1 meter ifrån oss - DYGNET RUNT!! Det är verkligen inga dåliga råttor heller, de har samma storlek som taxar, vilket borde bekymra de flesta.
Oavsett om det är sött eller helt rätt av mig att vara orolig, så är jag det.

Anledning 2 är att jag är aningen deprimerad sedan i fredags kväll. Jag vet att vissa kommer att tycka jag är dum i huvudet för att jag mår illa över det här, och jag är faktiskt beredd att hålla med. Jag har blivit helt förälskad i serien O.C, kan liksom inte sluta titta. Andreas (Andreas är min man, för er som inte vet) och jag har suttit som fastklistrade med dvd-boxar varje helg, och just i fredags inträffade det hemskaste av allt.
Sista avsnittet av säsong 3, Seth, Summer, Ryan och Marissa tar examen och har skolbal, och alla är finklädda och sånt, och både lyckliga och ledsna över att skolan är över.
Efter sommarlovet väntar ju college för de flesta i USA, men inte för Marissa, nej. Hon har nämligen fått erbjudande att åka med sin pappa och jobba på en båt i Grekland, där hon typ ska diska och skura golv.
Ryan ska då köra henne till flygplatsen på kvällen, och då kommer hennes psyko-ex och mejjar ner dom från vägen, så bilen flyger hur långt som helst, in i skogen och hamnar upp och ner på en helt annan väg!
Ryan lyckas ta sig ut ur bilen, och av rädsla får han värsta adrenalin-kicken och kan dra ut Marissa fast att hon ligger fastklämd, och så tar han henne i sina armar (som han gjorde i det allra första avsnittet när han hittar henne aspackad i gräset). Så bär han ut henne på vägen och går sakta med Marissa i famnen, och sen slänger han sig ner på marken. Då startar han en dialog med henne, som kan lyda nåt så här:
Ryan- Marissa, jag måste gå och hämta hjälp.
Marissa - Nej, lämna mig inte! Lämna mig inte...
Ryan - Jo jag måste hämta hjälp. (Nu har han även lite gråt i halsen)
Marissa - Lämna mig.... inte...
Sen tar hon sitt sista andetag. Och dör! Hon går bort i armarna på sitt livs stora kärlek, och de spelar Hallelujah i bakgrunden, och jag lipar som aldrig förr. Till och med Andreas blev fuktig i ögonen, och det var så himla sorgligt!
Det som är sjukt nu då, är att jag känner mig så tom, och har gjort sedan i fredags kväll... Det känns på nåt sätt som att en nära vän har dött och jag blir gråtig bara av att tänka på det.
Jag försöker att inte tänka på det, för det är ändå inget jag kan påverka. Men det känns för jävligt att det inte finns någonting jag kan göra för att få henne tillbaka.

Med dessa ord vill jag bara tacka er som läst, och tacka Agge för att jag fick gästa lite. Typ som terapi för mig! :)

God natt och sov gott, Agge - I love you more than life itself!!