The connection. :)

Nu tror jag att någon försöker döda mej, allvarligt. Johans tändare, som jag har stulit, det är en jäkla hög låga på den om man vrider upp den till max. Så den är inte inställd på max, vad jag vet. Nu skulle jag tända det svindyra, underbara, vackra och doftande ljuset som jag fick av Johans mamma i julklapp. Och lågan for iväg, trodde jag brände upp halva håret först, haha. Blev livrädd! :)

Ringde förresten Johan för en stund sen, behövde få mej ett riktigt gott skratt. Och som vanligt fick jag det. Vi har en "connection", han och jag. Det är jättesvårt att förklara, men det är skumt. Vi kan sitta knäpptysta i tio minuter och sen bara börjar båda två asgarva samtidigt och när vi reder ut vad det är som är så kul, så visar det sej alltid att vi tänker på samma sak! Och det är ingen slump, detta händer jämnt! Det är vår s.k "connection". :) Den bara han och jag förstår.
Johan : Åh, jag vet vad jag ska göra den 11 januari!
Jag : Erkänn, det är det där trollkarls-programmet du ska se?
Johan : JAA! Connection!
Och sen kom garvet. :) Åh. I hate how much I love you! For the record - han tog inte bort 80tals-mappen häromdagen.. ;)

Nu är tvätten klar, ska ner och hämta det sista nu. Skönt.
Det får bli doktorn någon dag som det ser ut. Jag har ont i en specifik kota i ryggen och har haft ett tag nu, men jag är livrädd för att gå till doktorn. Detta beror på att jag är livrädd för vad de kan säga, är helt enkelt livrädd för allvarliga sjukdomar. *Peppar peppar*
Men Tobias har erbjudit sej att följa med, hålla handen och bara sitta med mej. Jag klarar inte sånt själv. Tacka vet jag när man var liten, då var det mamma som sa till när det var dags att gå till doktorn, det var hon som tog mej dit, och det var hon som höll handen.
Jag har inte varit hos doktorn på flera år, jag hatar att sitta i ett kallt och stelt väntrum själv, jag hatar att själv behöva förklara vart jag har ont.
Men jag får nog ta tjuren i hornen. Följer Tobbe med så går det. Då går allt!
Tack Tobbe. :) Om du visste hur fin du är.