Nu börjar jag känna lite ångest, det börjar närma sej tvåårsdagen för min älskade morfar. Och jag har ångest för att jag alldeles för sällan besöker minneslunden där min mormor ligger. Förut brukade jag gå dit ofta, och skänka en tanke till både mormor och morfar.
Men nu för tiden gör jag inte det, kan inte minnas när jag var där sist.
Vet faktiskt inte varför..
Tror att det kan bero på att det är lite ångestladdat, jag fasar lite för att gå dit, just för att det verkligen är där man sätter sej ner och tänker och funderar. Och givetvis kommer alla frågor, men där finns det ingen som kan svara.
Det är rätt skönt att gå dit egentligen, för det finns inget mer lugnt och vackert ställe än just mormors minneslund.
Jag brukade gilla att sitta där i min ensamhet och tänka, där har man inga måsten, bara lugn och ro. Där är man dessutom tillåten att vara ledsen..
Hoppas att både mormor och morfar vet att jag tänker på dom hela tiden, varje dag.. Även att jag inte besöker dom så ofta. Men jag tänker på dom, det gör jag.
Ska dit den 22 oktober med blommor.
Hoppas ni har det bra..
Älskar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar