Gick iväg och ringde mamma. Min älskade mamma. Fy fanken vad hon är bra! Hon tyckte att jag ska ta ut tungpiercingen nu, vilket jag ska. Jag lyssnar på mami i detta fallet.
Hon är mycket klok, min mamma.
Vet faktiskt inte vad jag någonsin skulle ta mej till utan henne. Jag har lurat mej själv hela livet att jag är helt oberoende av folk, att jag klarar mej själv. Det gör jag också. Jag ber aldrig om hjälp, har aldrig bett om hjälp - jag ber bara om råd.
Det är mami bäst på.
Fick en glädjande sak till nyss. Karin ringde och sa att hon hade vägarna förbi. Och hon hade Tindra med sej. Gud, vilken lycka! Vet inte vad det är med bebisar, eller barn överhuvudtaget, men jag blir så glad! Älskar dom små liven! Och Karin har jag saknat, så det var faktiskt ett lyft i min tråkiga dag.
:)
Idag är det många som gnäller här tycker jag, det är inte bara jag som är fittig, haha.
1 kommentar:
Oh, varför ta ut den? Jag ångrar lite att jag tog ut min, eller båda mina... (Dock inte båda i tungan, you know! ;))
Skicka en kommentar