Idag har jag fått bevittna hur flickor i omklädningsrummet drar in sina små magar och mäter sitt omfång, för att sedan jämföra vem som är smalast. Sedan mäter de igen, för att se om de lyckas dra in magen lite till denna gången. Jag fick på riktigt ont i hjärtat, jag blev så jäkla ledsen. Någonstans vill man tro att vi har kommit längre, men verkligheten slår en rakt i ansiktet att det är tvärtom. Hetsen har fan aldrig varit såhär stor. 

Älskade flickor. Ni är sju år gamla. Jag lovar er att jag med all kraft jag har ska göra allt jag kan för att få er att förstå att ni är finast i världen. Förstå ert värde. Förstå att ni är viktiga. Att ni inte bara duger, utan att ni är mycket mer än så. Jag ska göra allt för att ni ska sluta mäta era midjor. Jag ska göra allt för att ni ska förstå att era midjor är alldeles perfekta. Älskade flickor. Jag ska göra allt jag kan. 

Jag kommer lägga annat åt sidan som inte är lika viktigt. Jag ska fokusera på att lyfta fram flickorna. Få dom att se sig själva. Jag vet inte hur, men jag vet varför och när. NU. 

Jag var 16 år när någon utomstående talade om för mig (och alla andra flickor som satt i aulan den dagen) att min kropp är min, och att ingen annan har tillträde till den. Att jag är perfekt och att jag har ett högt värde. Jag var 16 år när någon utomstående talade om det för mig. Jag har ändå alltid haft ett gott självförtroende och en familj där föräldrar, syskon, farmor och kusiner alltid har sett mig för den jag är, bekräftat mig och fått mig att känna mig fin, älskad och viktig. Det har jag alltid vetat och det har jag alltid känt. Men de är min familj. Jag var 16 år när någon annan för första gången berättade det för mig, eller till mig. En utomstående kvinna som var kvinnokämpe och som föreläste för oss tjejer på gymnasiet. EN gång gjorde hon det, och alla jag känner som var där den gången minns henne. Vi minns känslan. 

Men 16 år kan vara för sent för många. Jag tänker göra allt jag kan för att fånga upp mina tjejer. Nu. 

Sen från jobbet. Man är sjukt dålig på att passa sina tider när man ska hem. Man går aldrig hem när man ska! Men det är en värdslig sak. 💁🏻 

Imorse började jag vid 7. Och det var mörkt. Och kallt. Så idag var det extra mysigt att gå och hämta "hem" barnen och tända upp ljus och så. Barnprogram och lite pyssel. Jag behövde en lugn start, för idag har jag haft helklass halva dagen. Innan dess hade jag en förälder och ett barn som ville prata med mig om en händelse igår. Sånt känns alltid lite jobbigt, men det gick hur bra som helst! Mamman klappade mig till och med och sa att det var barnets egen önskan att det var mig de skulle prata med. "du ska verkligen ha cred. Det var ditt namn som kom upp när jag föreslog att vi skulle prata med personalen, så.. jag vill att du ska känna cred". Och det gjorde jag. Detta barnet är en liten version av mig och även mig som barn, och det sa jag till dem också. :) 

Helklassen då. Det är tufft, och början av lektionen var kämpig. Men det gick ändå bra. När man lyckas få igång barn som i vanliga fall är svåra att överhuvudtaget nå så känns det BRA. Jag blir mer och mer övertygad om att skola/fritids behöver vara en miljö som är anpassningsbar för varje enskild unge. Sen är det lättare sagt än gjort, det är inte alla gånger det fungerar. Men det är värt att försöka i de situationer som det går rent praktiskt. 😊

Sen har jag varit på ett möte idag. Mer än så kan jag inte säga än. Men jag har lite att fundera över. 

Löning imorgon. Känns skönt att man för en gångs skull inte ens har reflekterat över just detta faktum. Konstigt är det också med tanke på hur jag har levt denna månaden. 🙈 får skärpa mig nu. 

Imorgon är en annan dag. Dagarna bara flyger förbi, veckorna också. Men det rullar på, och det är skönt. Man har någorlunda koll på läget. Eller ganska mycket koll på läget om man jämför. Och det är ju skönt! Det börjar bli mer och mer (vi SKAPAR mer och mer) utrymme för hur vi vill bedriva en fritidsverksamhet, och det känns såklart bra. 

Fantastisk dag! Idag har det bara varit fritids då det har varit studiedag på skolan. Även om jag tycker om att arbeta i skolan också så är fritids min grej liksom. ;) och det ÄR alltid speciellt när det är lovdagar/studiedagar osv. 

Jag sprang inom Konsum innan jobbet imorse och köpte potatismjöl. Jag ville göra magisk lera med barnen på eftermiddagen. Men först hade vi lite valfritt på förmiddagen och efter lunch fixade vi ihop bingobrickor och satte igång ett bingo. Ett gammalt hederligt pensionärsbingo med riktiga små bollar ;) så mysigt! 

Efter mellis började jag gegga med potatismjölet, karamellfärg och vatten. Fem olika skålar/bunkar med olika färger i. Det magiska med stärkelse och vatten är att leran inte kan bli fast, utan degen är bara fast under tiden man kramar den. När man slutar knåda så "smälter" degen. Om barnen tyckte om det? Svar ja. :) vi hade föräldrar som kom in och ville prova att klämma på degen också! 👍😂

Det var mycket att städa efteråt, men så värt det!💕

Underbara barn ❤️ ibland är man tjatig mot dom, och man tvingas höja rösten. Men idag har vi varit extra noga med att berömma och uppmuntra barnen och deras styrkor och försöka (i den mån det går) att nonchalera beteenden som inte är passande. Detta är en härlig klass, men precis som alla andra barngrupper så finns det såklart barn som behöver bli bemötta på andra sätt än andra osv. 

Idag gick min lektion ut på att varje barn skulle klippa ut en hand i valfri färg. Sedan fick de svara på vad de tänker på när de hör "fred på jorden" och "vänskap". Alla händer och alla citat ska jag sedan klistra upp på en stor bild där jag ritat ett jordklot. Kommer bli fint, och jag ska dela med mig av citaten sen ;) sjukt söta! Efter det fick de använda tiden som var över till att bestämma själva över vad de skulle göra. Och här kommer vi till det som kändes så lyckat. Två barn byggde med kapla-stavar och visade sina främsta styrkor - världens bästa anledning att lyfta upp och uppmuntra barnens skapelse. De barnen som lekte med lera fick också visa färdigheter och på så vis fick de visa sig duktiga allihop. Varenda unge kändes glad och positiv, och när jag påpekade hur stolt jag var över att de varit så duktiga och fina mot varandra så sa en pojke "nej DU är fin". 💕 samma unge har sagt till mig hela veckan att han vill ge mig en present. Och häromdagen sa han att han saknar mig innan han ens har gått hem. Sötis

De är alla så himla goa, och man blir så glad av dagar som verkligen känns i kroppen att man har gjort nånting bra och att de lärt sig något. 

Det är så mysigt att ha Marie här emellanåt nu, och att hon har sin vi-plats på min skola är en bonus! När hon är här så myser hon och hinner längta hem, och när hon är hemma så hinner hon längta hit. Tänk att få ha både henne och Angelica i Kalmar numera ❤️

Imorse satt vi i köket och åt frukost här hemma, småpratade om allt mellan himmel och jord. Plötsligt säger hon "kan inte du och jag ta en sväng till Ikea när vi fått pengar?" 

Haha. Jag förstod direkt vad det handlade om, så jag frågade vad det är hon tycker mitt hem saknar ;) "skohorn, skärbräda och sånt där.." ;) haha. Vi känner varann. ❤️

Vissa stunder har varit kämpiga denna veckan, och i vissa lägen är det så svårt att avgöra vad som är rätt och vad som är fel. När det handlar om ämnen som kan vara känsliga så får man liksom vara lite fokuserad på vad målet är och vilken väg till målet som är bäst. Mestadels har veckan gått bra, och det känns som att man får bättre och bättre koll på mitt eget läge för varje dag som går. 

Jag har utan tvekan de bästa kollegorna ever, inte bara i mitt arbetslag utan i samtliga korridorer. Det är något att vara tacksam över. 

Idag när jag kom hem väntade ett stort vitt kuvert i brevlådan. Jag har väntat på det ganska länge nu. NU är allt skrivet - nu har jag bevis, diplom och betyg som talar om vad jag är, vad jag kan och vad jag är behörig i. Examensbeviset. Känns lite malligt ändå. ;)