Hade lillasyster-mys igår. Och det var verkligen mys! Sushi och skräckfilm på bio. Sen sov jag hos mamma. Och det var också mysigt nu på morgonen. Jag får mamma att skratta bara av att finnas till. Hade jag inte vetat att mamma tycker om min humor så hade jag kunnat tro att hon tycker jag ser kul ut. ;) jag frös så imorse så jag gnällde "ge mig en munkis!" Tog isaacs tröja, och sen tjuvade jag åt mig ett par blåa converse också. De används ju inte, och marinblåa converse hade jag när jag var 14 år, mina allra första converse som jag älskade. Så jag fick dom. ;) 

Det sista hon sa innan hon släppte av mig vid bussen var (emellan skratten) "åh, min fina lilla unge. du måste komma hem oftare, jag skrattar aldrig så mycket som när du är i närheten." Sötis. 

Nu : på väg till Kalmar. Plugg. Tills dess ska jag lyssna på Adele 200 gånger. Helvete så bra den är!

Jag älskar musik. Jag älskar hur jag påverkas av musik, på både gott och ont. Jag kan framkalla vilken känsla i världen med hjälp av rätt musik, och det är fan fantastiskt. 

Adele - hello. 

Jag kan inte minnas när jag blev så fysiskt påverkad av musik sist. Alltså, förutom det klassiska med att få gåshud som går över så får jag pirr i hela kroppen, gåshud som INTE försvinner, jag kan nästan säga att jag till och med får lite lite fysiskt ont i hjärtat. Och sen blir jag frusen fast att jag inte fryser. 

Lyssna på HUR hon sjunger den. Så jäkla skicklig! Hon låter så mäktig, hela låten är mäktig. 

Jag säger återigen tack till musiken för att den förgyller mitt liv. 

Jag ser fram emot min flytt där allting kommer vara nytt. Och allting kommer vara så jag! 

Jag har sparat ända sen första lönen i somras. Sparat, och sparat. För att jag ska kunna köpa det jag vill ha till mitt nya hem. Så fort jag påbörjade min inköpslista så insåg jag att den blev mer och mer full på småsaker (har ju inte ens sparat muggar och tallrikar utan allt ska handlas nytt) och då kommer plötsligt snåljåpen fram! Dels snåljåpen, men även realisten - hur ska jag få plats med de möbler jag vill ha? Och så som jag är i mina färgval - kommer jag alltid vilja ha det så? 

Men nej. Käften, snåljåp. Jag har sparat till det här. Jag tänker inte köpa en tv-bänk som jag inte vill ha bara för att den är billig. Jag tänker fan inte avstå min fåtölj en sekund mer av mitt liv, jag har velat ha den i flera år! Vad händer om jag inte får plats? Då får jag inte plats helt enkelt. Idag beslutade jag mig för att beställa mitt piano. Om det så ska mitt på golvet i vardagsrummet så får det väl stå där då. 

Piano och fåtöljen är det jag velat ha mest, så eftersom jag ändå slår på stort med tv-bänk och soffbord så slår jag fan till på fåtöljen med. Jag har sparat til just det här, för att jag ska få det som jag vill ha det. Tröttnar jag på möblerna så tröttnar jag, men jag har å andra sidan aldrig (knappt) lagt pengar på möbler utan jag har nöjt mig med det jag haft. 

Imorse började jag gråta på bussen. Knappt synligt, men ändå. 

Jag satt och saknade mina syskonbarn. De är verkligen två perfekta små liv, och hade jag kunnat så hade jag lagt ner de båda i en liten ask med bomull. Allt för att de aldrig ska bli sårade, skadade eller illa behandlade. Jag hade önskat att de skulle vara skyddade ifrån hela omvärlden och omvärldens grymma verklighet, men det går inte. Jag får istället se till att alltid visa dem vart jag finns, att jag aldrig släpper taget. Jag får även visa en sida av världen som inte är grym och full av hemskheter, utan även sådant som är fint med livet. Jag ska visa dem kärlek. Är det något DE har lärt mig så är det kärlek. 

I samma ögonblick som gråten kom dök låten upp på min Spotify. Jag har älskat den låten länge nu, men först idag fick den en ännu mer perfekt mening. 

Jon mclaughlin - imaginary Tea.

Den är till er, mina fina. Den texten ska jag leva efter när det gäller er. Jag älskar er, maximus och lowa! 

Idag har vi haft handledning inför vårt rapportarbete. Jag skriver ihop med Sofie, och vi har alltid funkat ihop i team. Vi fattar varandra, vi är lika flummiga och vi kan säga till varandra på skarpen. 

Nu är hon utomlands, så alla idéer vi haft innan hon åkte skulle nu kortas ner och summeras. Jag bytte bana, inte så lite heller. Det fina med Sofie är att jag vet att det inte är några problem, vi har pratats vid och vi är överens. 

Läraren tyckte att ämnet var bra också, att det blir spännande att gräva i det här. 

Jag tror det är viktigt att välja ett ämne som man står för, och som man vet vad man vill ha ut av. Jag valde därför fenomenet läxor. Det ska faktiskt bli riktigt kul att läsa både forskning och studier på läxläsning, och varför folk anser att det är en bra sak att ha. Jag anser att det många gånger ger barnen stress, ångest och en känsla av att inte räcka till, särskilt om man ser till de barn som har svårigheter. Är det rättvist att låta dessa barn genomlida svårigheter i skolan OCH i hemmet, där de kanske inte har möjlighet att få hjälp? Det är många gånger en lika tung stress för föräldrar som ska hinna med denna i en redan fullspäckad vardag.

Och, ni vet väl att det inte är någon lag på läxor? Man har rätt som förälder stt ifrågasätta valet av läxor, och framförallt SYFTET. Vem gynnas mest? Barnen eller läraren? För mig är svaret solklart, men jag är ingen professor - jag får snällt läsa på inom vetenskapen här. ;) 

Puss

Fungerande sömn inatt igen, tog medicin tidigt imorse, och steg upp med ett strålande humör! 

Det kan dock lätt äventyras när man läser idag (IGEN) att ett fjärde (?!?!?!) asylboende blev utsatt för brand inatt. Tio flyktingboenden bara detta året, och fyra den senaste veckan. Fyra. Fattar ni? Fattar ni vad dessa människor drivs av? Hat. De vet om att ingen bor där än, de visar ett statement genom att tända eld på något som ska bli någons hem. Någon som enligt dom inte ska ha sitt hem här. Människor. Precis som du och jag. Människor som lämnat allt de har för en tryggare plats där de kan ge sina barn en framtid utan ständig rädsla. Är det detta de ska komma till? Verkligen? Är det här Sverige? Det här är inte ett Sverige som jag är stolt över. 

Tack Jimmy. Som fan. Du svärtar ned oss allihop, du och dina äckliga jävla fans. Jag skulle aldrig bestämt säga att det är en politiskt aktiv Sverigedemokrat som håller i facklan, men jag kan med absolut säkerhet säga att detta händer (och fortsätter hända) tack vare er. Och vem blir förvånad OM det skulle vara en politiskt aktiv medlem? Fackla - järnrör. Idiotin är ju densamma. Fy fan för er. Fy fan för att ni driver hatet så långt att många fasar för att såna som ni ska marschera fram och skada/döda människor och därmed gå till historien EN GÅNG TILL. Fy fan. 

Tappa inte hakan bara, när andra sidan slår tillbaka, för den sannolikheten är rimlig. Att de hus med "brun fasad" plötsligt brinner. Vet ni vad jag ska göra då? Jag ska vända ryggen till. Jag ska inte vara den som kastar på mer bränsle, men jag tänker absolut inte vara den som står i vägen heller. 

Jag ser till människors lika värde när jag säger de orden. 

Igår somnade jag för natten vid strax efter 21 och sov hela natten, vaknade 8.20 idag. Klassfest tar minst sagt på krafterna. Och det var trevligt, så länge det varade. 

Idag åkte jag hem, men imorgon åker jag tillbaka till Kalmar och stannar till fredag. Tror jag. Det är jätteskönt att vakna och vara på rätt ställe när man ska upp tidigt och så. 

Och angående tentan.. Jag har fortfarande inte fått min rätt, idag mailade jag för andra gången och fick ett svar jag inte var nöjd med. Men jag svarar för mig! Skillnad på i fredags och nu är att jag förmodligen kommer att komplettera, och fortsätta fighten efteråt. Mycket pga inte ställa till det för mig själv rent ekonomiskt. Plus att jag inte får gå vidare till nästa moment om inte allt innan är klart, vilket innebär att jag tappar praktiken. Så. Diskussionen är långt ifrån över, men jag får ju (utan att svälja) tänka lite rationellt.