Hur tufft allt än är ibland så är det viktigt att unna sig en paus för att tänka. Tänka på vad jag gör om dagarna som gör att jag är viktig, varför jag gör så osv. Jag har inte haft tid till sånt på ett tag, och då känns det som att allt bara sker på rutin. Jag gillar inte riktigt det, utan för mig är det så viktigt att veta att det jag gör betyder något för någon annan/hjälper någon/utvecklar någon. 

Jag har vetat länge att just denna dagen skulle bli en lång dag, och som grädde på moset har jag en förkylning i kroppen, förmodligen lite feber, ont i halsen och öm i nacken. Mensvärk. 👍🏼 toppen, verkligen. Men dagen har flugit förbi, och den där tänkar-pausen fick jag serverad idag vare sig jag ville eller inte. Men nu känns det bra, även om det är sånt jag redan vet om. 

Mitt arbete (vårt, ALLA som arbetar på fritids) är så jävla betydelsefullt rent känslomässigt. För barnen. Barnen är de som är viktiga. Och jag är viktig för dom! Utan personalen på fritids hade det varit oerhört svårt att kunna ge en helhetsbild av varje unge, som i många fall är väldigt viktigt. För att komma ett steg framåt behöver man veta vad man jobbar för, vad man strävar emot, och vilket ansvar man är beredd att ta för att nå dit. Jah vet att jag har sagt det innan, men idag blev jag tacksamt påmind igen : jag ska slåss för varenda unge, jag ska trolla fram förslag och lösningar som egentligen inte finns för att ge barnen en ärlig chans att lyckas, jag ska bana vägen för barnen även om vägen är glashal, jag ska ta vara på varenda känsla de ger mig och sedan bygga vidare på den, jag ska tvinga mig själv att se mig själv som viktig. För det vet jag att jag är. För en del barn är man den viktigaste i världen, för andra är man viktig på så sätt att man rakt av tillgodoser de basala behoven för omsorg. Men för de som kräver mer än "bara" omsorg.. för dom är jag jätteviktig. 

Ibland måste man få gnälla, och det gjorde jag igår. Presidentvalet tänker jag inte ens kommentera, även om jag egentligen har tusen åsikter om det. Men mina sjuåringar resonerade klokare under valvakan än vad väljarna gjorde. 👊🏽 

I alla fall.. igår var en sån dag där jag kände mig gnällig. Jag börjar känna av en förkylning som kryper sig på, jag känner stress och trötthet. Ibland otillräcklig. Men musikundervisningen började igår, och det kommer bli så jäkla kul tror vi!! Barnen var exalterade och många tyckte det var roligt. Idag däremot hade jag inte lika mycket energi under musiken, men jag hade desto mer positiv energi på fritids på eftermiddagen. Jag har så många barn som får mig gråhårig. Men de får mig även att skratta, de gör mig klokare för varje dag, och de ger mig så mycket glädje. Så även om stimmet ibland är så stimmigt att man knappt vet vart man har röven så ger ungarna ändå så mycket glädje, och på nåt jäkla vänster koll på dom små liven. Trots att man inte har koll på sig själv eller att man slutade för en kvart sen eller att man lagt ifrån sig både sin egen mobil och fritidstelefonen. Osv osv. ☺️

Efter jobbet idag mötte jag upp Marie på stan. Äntligen hann jag in i musikaffären för att köpa en ny gitarr. Har tänkt tanken i flera veckor men inte hunnit. Men nu. Äntligen 🎸

Imorse vaknade jag upp till ett vitt Kalmar. Jag älskar ju snö, som många vet! Jag hatar däremot att vara blöt och kall, så imorse tog jag både kängor, tjocktröja, vantar och överdragsbyxor. Struttade iväg och kände mig upprymd! ☺️ väl framme på jobbet var det svårt att hålla barnen inne så tidigt, de ville ju så gärna ut. Men vid den tiden är det mörkt, plus att jag inte vill släppa ut dom utan att det är fler vuxna på plats. Så de fick vänta. Vi kollade på sunes jul fram tills det var dags att gå ut 🙊☃️

Sen idag har Agnes och jag röjt i vår kommande musiksal. Det har varit turer fram och tillbaka, och vi har väl inte känt oss taggade till tusen. Men nu gör vi det. Känns bättre och bättre hela tiden! Vi har inte hållit igen på någonting, utan varit bestämda med hur vi vill ha det. Det flyter på men än är allt inte klart. Mer som ska fixas innan onsdag men tills dess får det bli som det blir. Vi behöver ju inte gå så hårt fram i undervisningen första veckan. ☺️ vi är på gång och det känns kul! 

Sen fick jag veta en annan sak nu på eftermiddagen. En sak som jag inte kommer ha tid med, men som jag blev asglad över att ens ha blivit omtalad i, pga min syn på pedagogik. 🤘🏻

Det är sån himla skillnad att jobba på lovet jämfört med vanliga dagar! Man hinner med så mycket mer än man brukar, och framförallt hinner man umgås med ungarna på ett annat sätt! Trivsamt! ☺️👍🏼 

Idag vände vi upp och ner på byggen, sorterade allt lego, klossar och leksaker i rätt lådor. Barnen var inte sena med att ta tag i städet de heller! Sen lite möte och slutligen ställde jag mig och gjorde två omgångar play-doh-lera i olika färger! De älskar lera, och de älskade att jag glittrade degen! 😊 trots att jag har jobbat sent idag så älskar jag dagar där man känner att man hunnit med att BÅDE aktivera barnen men även vara med i själva aktiviteten. 

Imorgon hoppas jag kunna röja lite i min och Agnes kommande lokal.. ;) 

Det är bara måndag. Måtte resten av veckan gå fort. Men det brukar de ju göra, så jag hoppas att vecka 43 inte är något undantag. 

Jag var arg igår. Trött och arg. Men när jag är arg av sådana här skäl så blir det istället en ascool drivkraft! Jag har alltid varit hjälpt av det. Vissa frågor brinner jag för, och känner jag mig minsta lilla missförstådd eller oförstådd så kan jag elda upp mig, vilket gör att man orkar fightas lite till. 

Idag vaknade jag på bra humör! Jag försöker. Idag var en bra dag. Barnen sprang ikapp mig i korridoren imorse, kramades och var sådär mysiga! 😍 jag läste för dom igår, ur en värdegrundsbok. På en av sidorna stod det "vem vill du ge ett hjärta till?" Efter det klippte jag ut varsitt hjärta till alla barn, skrev deras namn och laminerade. Sen fick de sitt hjärta innan de gick hem. Kanske en sån liten grej som gjorde att de var så goa imorse, vad vet jag. ☺️ 

Nu tappar ungarna tänder var och varannan dag, och jag fortsätter knåpa ihop design-påsar ;) jag tycker om attt pyssla med sånt. Jag tycker också om att göra saker praktiskt med barnen. Typ förmodligen därför jag valt att utbilda mig till en lärare som utför praktiskt arbete, kanske ;) idag på fritids - mitt i en konflikt mellan tre barn - försökte jag förklara det här med att vara arg, att det är okej men att det är viktigt att prata om det för att bägaren inte ska rinna över såhär. Jah hämtade ett glas och en kanna vatten, sen började jag hälla vatten i glaset. Paus. Förklara. "Om jag blir lite mer arg utan att prata om det så fylls glaset lite till.. vad händer när glaset är fullt?" Och så hällde jag vatten tills det rann ut över golvet. "Glaset blir fullt. Det rinner över." Ja. Bra. #pedagogen ;) 

Natti. 

Alltså, de här satans jävla clownerna!! 😡 jag själv är skräck-fantast och jag utsätter mig både ofta och gärna för rädsla i en utsträckning som kanske inte är hälsosam alla gånger. Men då väljer JAG det. 

De här clownerna som härjar runt.. de gör mig faktiskt riktigt rädd och även riktigt förbannad. Jag är livrädd att gå ut när det är mörkt ute. Jag är livrädd att gå ner i tvättstugan för att tvätta min tvätt. Jag är livrädd för att gå till mitt jobb när det fortfarande är mörkt ute. Egentligen har jag ingen direkt clown-skräck. Men det här är människor i förklädnad som ger sig ut med syfte om att skrämma eller skada människor. Det är inte okej. Kvinnor ser sig redan över axeln vart de än går. Detta skapar ännu mer rädsla, ännu mer makt över oss. Det är inte okej! 

Idag har jag tröstat barn som varit ledsna och rädda för att clowner synts i närheten. Hur ska jag framstå som lugn när jag själv är rädd? Jag gör mitt allra bästa, men det är svårt. Varför kan man inte låta bli barn? Varför ser man det som ett nöje att skrämma och skada folk? Små barn.. 

Jag är rädd, men jag måste försöka säga till barnen att de inte ska vara rädda. Det är så jävla sjukt, hela grejen är så sjuk! Clownerna får skylla sig själva den dagen de skrämmer fel människa......